Sjuk för att bli frisk.

Jag sitter med en kopp grönt te och lyssnar på Kents nya album -kan knappt vänta tills den 28 juli *love it*
Det jag märkte var att i en av låtarna kommer orden "måste vara frisk för att bli sjuk" och jag kom och tänka på min tid på behandlingen mot äs förra året. Jag kände verkligen att för att man skulle kunna bli det som de anåg som friskt var man verkligen tvungen att vara sjuk för att bli frisk.
Man ska äta si och så, de tidpunkterna, så mycket och variation -Jag ville bara döööö! Sen när man kollade på vad kompisarna och alla andra omkring sig åt så blev jag så sjukt avundsjuk då det finns ingen normal jävla människa som äter 6ggr/dag! De enda som jag kunde se gjorde det var de som var "nyktra äs" (ja, jag tror inte att man blir frisk utan att man lär sig leva med det) och träningsnarkomaner typ. Varför är det så att man ska behöva äta 17 ggr mer mat om man faktiskt inte pallar av det men om man inte tänker på vad man äter, ja då får man hålla sin mathållning bäst man vill. Vill man äta lite får man inte bry sig alltså. 

Känner ångesten jag hade då och vill inte äta nu


(Weheartit.com)

Matdagbok, behandling

Jag var som sagt på länsenheten igår. Kom 20min sent då jag trodde att det var fredag igår först och inte torsdag. Fick stressa riktigt men första dagen med skinnjacka och jag frös inte så något bra var det i alla fall med att komma ut (även om det var i stress). Det är ändå rätt skönt att jag bor en bit ifrån länsenheten för ätstörningar så jag får minst 60min promenad totalt då jag ska dit =) 

Dock så när jag kommer in så får jag se henne, min sjuksköterska och kontaktperson, hon som är så smal och antagligen har haft ätstörningar förrut. Jag kände hur jag inte ville ta av mig jackan och visa hur fet jag är. Men vi diskuterade hur den vidare behandlingen skulle följas och med tanke på min fina "sena kvart" hann vi inte mycket. Dock ska jag föra matdagbok och lämna in till henne varje vecka, försöka äta på fasta tider och äta 6 FUCKING GÅNGER om dagen ?!?!?!??!?!?!?

Jag vill ju bli frisk så jag ska verkligen försöka! Att äta frukost är för mig inga problem om jag kommer upp på morgonen för jag älskar frukost men det är allt det där andra med mellanmål, lunch osv osv. Även att jag ska försöka att inte väga eller mäta maten jag äter men det kan hon glömma, det är jag inte redo för ännu.
Jag köpte iaf en fin turkos skrivbok där jag kan föra alla miina matintag och se till att det inte blir för mycket heller =)

Idag skiner skolan för fullt och jag börjar få ångest över sista april, vill inte se ut såhär då! Det är ju ändå sista april som självfallet ska firas i Uppsala och vill inte gå runt och vara valross där. Vet för övrigt inte vad jag väger för tillfället då jag inte vågat ställa mig på min ANALOGA våg -Kan ingen skicka en digital våg till mig?!? ;)
Ska iofs försöka tjata hit pojkvännens våg, som för övrig talar också. Varför det nu ska vara bra, ge ångest genom att höra skiten också?!

Jobbelijobb och städa är ett måste idag så att jag är berättigad bio ikväll (andra kvällen irad)


Gårdagen -Diagnos!

Igår var en lurig dag! Fick traska iväg på mina ben för ett möte, det möte som jag skulle få höra vad de hade kommit fram till och hur vida fortsatt behandling skulle vara lämpligt! Sitter och lyssnar på sammanfattningen av åkommor, känslor och besvär som uppkommit under de senaste veckorna och inser att jag bara sitter och nickar.
Hon sätter till slut blicken i mig och frågar några ytterligare frågor och säger att de satt en diagnos på mig. Ätstörning UNS blev det och det står för en ätstörning Utan Närmare Specifikation (EDNOS, Eating Disorder Not Otherwise Specified). Det innebär alltså att man inte uppfyller kraven helt för Anorexia Nervosa eller Bulimia Nervosa tillräckligt för att kunna få den diagnosen. Man ligger någonstans där mellan dessa två. Hopp skutt och stoj!

Behandlingen fortskrider i vilket fall men när hon säger att de brukar räkna med två år för en ÄS att bli frisk så for luften ur mig lite. Jag kan iofs förstå att det tar lång tid då det har rotat sig fast i över sju år i mitt fall men två år, kom igen -skjut mig!
Men jag vill, eller vill jag?
Nä, nä jag vet faktiskt inte om jag vill bli frisk för jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att hantera dessa saker på annat sätt än som jag gör nu.
Jag är kluven, kluven hur jag vill förhålla mig till maten -varför inte bara kunna vara smal, snygg, älskad och bara sådär underbar istället!?!





RSS 2.0