EDNOS

Hur ska jag kunna gå ner om jag inte kan röra på mig?!?

Och jag vill gå ner mer tills nästa möte på länsenheten för ÄS, där min kontaktperson är jättesmal -undrar om hon har haft problem förrut? Vågar man fråga sånt?

När jag har bestämt mig för att äta och inte får mat blir jag förbannad och helt dum i huvudet, helt hysterisk.

Usch för mig själv ibland och jag fattar inte att pojkvännen pallar med mig!

Jag traskade i alla fall iväg som en anka (pga operationen) och nygråten till SIBYLLA! Ja men duktig idiot jag är!

Mätt efter att ha slängt i mig maten och ont i ögonen är jag iaf nu men lite smått ångest men tror att jag är på tok för trött för att göra något åt saken!

Jag äger faktiskt ingen våg av min egen vilja då jag vet att jag bara mår sämre då men ska kanske köpa en nu ändå så att jag kan ta reda på om jag går ner något eller ej. Men har iaf tagit Alli hela veckan och ätit mellan 500 och 1000 kcal /dag... Vilket jag gör i vanliga fall också, om vi bortser från operationsdagen då jag muffade mcdoken och godis efter då jag hade ett enormt sug då -men jag fick.

Kan även förmedla att tabletterna tradolan borde förbjudas för all framtid för shit vad dåligt man mår av dem!

Och läkaren skrev ut 200st åt mig! OMG, jag kommer ta och slänga dem på apotekspersonalen nästa vecka och hoppas att jag aldrig mer stöter på dem igen. Får klara mig på alvedon och ipren istället för såhär kan man ju inte gå och må.

Nej, nu ska jag tjata med sambon till IKEA och köpa lite ljus och så för att göra det mysigt här hemma, någon belöning måste jag få för mina förlorade 3cm =)

Nu är det i alla fall opererat igen och nu ligger jag här i sängen med alvedon, ipren, heracillin, targiniq och tradolan så jag hoppas att det ska försvinna nu och för alltid. De sydde igen vilket betyder att läkningstiden ligger på 2-3 veckor istället för 6-8 veckor vilket då betyder att jag kan röra på mig mer vilket kan leda till minskad vikt =) WIHUUU!

Jag har inte heller haft så ont som jag har haft vid någon av de andra operationerna så jag kan redan röra på mig mer än väntat=)

Dock har jag muffat i mig chips och godis idag då jag inte pallat fixat något annat alls. usch. Men det skiter jag i för jag får, idag får jag. Ska snart fixa lite köttfärsås bara för att jag behöver mat också!

Nu kom sambon hem så måste sluta, tjing tjong

Korn bara sväller i magen och just nu mår jag sjukt illa, speciellt när pojkvännen sitter i soffan och trycker i sig chips för allt vad livet ar, och han går ALDRIG upp ett gram! Hur jävla orättvist får det vara egentligen?!?!?!

Måste snart hoppa in i duschen och duscha med bakteriedödande medel likaså imorgon inför operationen, är en gnutta nervös!

Jag har gjort denna operation flera gånger förrut men de tar ju bort hela tiden och troppen fattar ju inget annat än att fett kan växa tillbaka så jag vet inte hur det kommer bli den här gången -blir jag ett mongo? Men om de opererar bort något så försvinner de ju från vikten, eller hur? Men det är inte det jag vill, jag vill vara hel, frisk, smal och må bra -inte behöva opereras och må dåligt!

Jag för för övrigt matdagbok varje dag, funderar på att ge den till min kontakt på länsenheten för ÄS så att hon faktiskt kan se hur det ser ut. Jag märkte att när jag var där och hon frågade mig hur det såg ut så lät det skitbra men jag visste att det inte alls stämde alla dagar, knappt alls. Då ställer jag mig även frågan varför hon ska veta? Jo, för att jag vill bli frisk!

Men jag vill inte alltid det, kliven och nerträskad i min egen gyttja och det kan vara rätt bekvämt och tryggt här ibland ändå. 

Hur håller man en kost när man är sängliggande så att kroppen läker och man gärna ska gå ner i vikt samtidigt? Eller i alla fall inte gå upp något i vikt?   USCH, jag kommer bli fetare av detta och det är så jobbigt att få en sådan nergång nu! Jag behöver framgång snart!

48g flerkornsbröd (1skiva) = 85,44kcal

6g kokt kalkon = 8,34kcal

16g tomat (1skiva) = 3,68kcal

116g grapefrukt (½grape) = 41,76kcal

1kopp kaffe (150g) = 3kcal

+alli

1st snickers (57g) = 287kcal

Lunch: -

1 powerking (sugarfree) = 9,25kcal

Middag: Kornbitröra

45g kornbitar = 46,35kcal

20g creme fraise 4% = 15,60kcal

1msk tacosås = ?

86g ris = 105,78kcal

88g broccoli = 17,60kcal

150g minimjölk = 54kcal

+alli

Igår var en lurig dag! Fick traska iväg på mina ben för ett möte, det möte som jag skulle få höra vad de hade kommit fram till och hur vida fortsatt behandling skulle vara lämpligt! Sitter och lyssnar på sammanfattningen av åkommor, känslor och besvär som uppkommit under de senaste veckorna och inser att jag bara sitter och nickar.

Hon sätter till slut blicken i mig och frågar några ytterligare frågor och säger att de satt en diagnos på mig. Ätstörning UNS blev det och det står för en ätstörning Utan Närmare Specifikation (EDNOS, Eating Disorder Not Otherwise Specified). Det innebär alltså att man inte uppfyller kraven helt för Anorexia Nervosa eller Bulimia Nervosa tillräckligt för att kunna få den diagnosen. Man ligger någonstans där mellan dessa två. Hopp skutt och stoj!

Behandlingen fortskrider i vilket fall men när hon säger att de brukar räkna med två år för en ÄS att bli frisk så for luften ur mig lite. Jag kan iofs förstå att det tar lång tid då det har rotat sig fast i över sju år i mitt fall men två år, kom igen -skjut mig!

Men jag vill, eller vill jag?

Nä, nä jag vet faktiskt inte om jag vill bli frisk för jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att hantera dessa saker på annat sätt än som jag gör nu.

Jag är kluven, kluven hur jag vill förhålla mig till maten -varför inte bara kunna vara smal, snygg, älskad och bara sådär underbar istället!?!

Usch! Att vara hemma hos sina föräldrar kan vara mysigt med aktiviteter men det finns en stor nackdel och det är ALL MAT och DRYCK de ställer fram hela tiden. Jag är sådan att jag får dåligt samvete om jag inte äter när de har ansträngt sig och nog är de gulliga och förstår inte hur jobbigt det kan vara för mig men har haft ont i magen hela helgen.

Lite såhär kommer nog resten av veckan att vara.

Men när hon då kom med frågan vad det var som kostade 100kr/gång kände jag klumpen i magen, den obehagliga klumpen som skulle till och sätta sig över bröstet innan jag kom hem och trycka sönder mig.

Vad skulle jag säga? Hon måste ju veta om det är besök som högkostnadskortet täcker!

Jag var tvungen att säga det två gånger då hon inte hörde. "det är hos länsenheten för ätstörningar..." 
Den blick hon gav mig och hur ledsen hon såg ut bara skar i mig men hennes kommentar skulle jag kunna leva utan "Nämen oj då, jaha så illa" kläckte hon ur sig med en sorgsen röst. 

Det tog emot och jag kunde inte se på henne igen, undvek med blicken. 

Så som jag förmodade så smög sig klumpen upp och det var kört, jag fick hålla stolen sällskap tills jag inte orkade längre. 

Har bokat in tröstshopping nu en sväng, det kanske hjälper -iaf för stunden.

Då jag bara satt där så kunde jag sitta och lyssna på deras konversation och kände mig faktiskt äcklad! De kände inte varandra sedan tidigare och jag tror att båda var där just för deras fetma, i alla fall en utav dem var det så som jag kunde urtyda från deras ord som de utbytte. Det som förvånade och äcklade mig var att när den ena kommenterade att hon hade gått NER till 79kg och inte trivdes för att hon så SJUKLIG ut samt att dagens mått inte var mätbart mot verkligheten. Jag menar, hon var inte lång (kanske max 170) och hade gått ner till 79kg och såg sjuklig ut så kanske man behöver skaffa glasögon. Hon hade ju uppenbarligen gått upp dessa kg igen och kände att lite måste bort i alla fall (DUKTIG TÄNKT, eehh?).

Dock är alla olika och jag kan köpa det men jag hoppas att dessa tankar inte förs vidare till möjliga barn till denna människa för det ska inte vara en ursäkt att vara tjock för att man har "kraftig benstomme", som jag fick höra när jag var ung. BULLSHIT!

Den andra kvinnan som uppenbarligen var där för sin vikt sa något som jag kände var rätt sorgligt ändå. Hon sa att det var längesen hon var smal, i tonåren (detta var den i 40års åldern) men att hon itne var vidare smal då heller för att hon hade alltid varit mullig/tjock som barn. Man hörde i hennes röst hur det nästan skar sig och jag kände faktiskt med henne, det kan inte vara lätt. Hon skulle antagligen in och prata om magoperation och det tycker jag är något som är en bra lösning om man är såpass överviktig att man inte kan/vill gå ner dem själv, att man har släppt lös på hämningarna i för många år och bara sett hur det lagrats på kroppen (för mig ofärståligt även om jag kan låta det vara så i en månad eller två för att sedan få panik på mig själv).

Jag vet att jag har ett problem med att jag är rädd för fett, och inte bara på mig själv, men det behandlas och det SKA bli bra!

Sov dåligt 2 h imorse och svimmade på det när jag stressade upp för läkarbesöket. Jag hatar att svimma men glad att jag har börjat lära mig att sätta mig ner i duschen när det börjar snurra.

Idag är koffeintabletter min räddning! Bönsallad och stjälkselleri får blir maten idag då jag mådde så dåligt igår, eller ingenting alls. Kanske kan få pojken att komma lite senare ikväll då att jag hinner "äta" innan.

Domedag, det är den känslan jag får inför imorgon. Det har säkert spridit sig och en ännu jobbigare operation som väntar bakom hörnet, jag har verkligen ingen lust att vara sängliggande i veckor igen -pallar inte.

Även om denna domedag kommer imorgon så har jag haft lite samma här ikväll då jag gjort min kropp så illa att jag har superont i halsen -JAG SKA INTE HANDLA SJÄLV! Så det känns lite som att även om jag kommer få ett negativt besök på sjukhuset imorgon så är det en ny dag med nya tag. Jag ska palla mig iväg till lite butiker och inhandla lite träningsutrustning och annat smått och gott så kanske jag mår bättre -tröstshoppa är något jag lider av BIGTIME.

Mitt liv börjar om iofs minst 1 gång i månaden, när jag känner mig stark som en oxe! Har en känsla av att det blir nog en halvstark och trött oxe den här omstarten dock.

Lite besviken som jag var idag när jag vaknade och insåg att det inte kom något gulligt igår så fick jag ta saken i egna händer efter grabben hade dragit, jag skulle ha en skön kväll för mig själv.

Det var det sämsta valet jag hade gjort på länge, speciellt för att jag gick och handlade med mitt dumma humör och jag slutade i tårar över att jag hade ätit saker som borde förbannas från denna planet!!!

Det var mängder jag inte trodde jag skulle få i mig, kalorier utan dess like och jag njöt inte en sekund av det. Fan vad jag hatar hets, speciellt när det är saker som är tokäckliga att få upp sen.

Nä, idag älskar jag inte mig själv så överdrivet mycket -grymt besviken!