Kaffe och kanel <3

Jag dricker en hel del kaffe, det har blivit så på senare dagar, och ibland så kanske man vill ha en liten annan snurr på kaffet. KANEL, det är fantastiskt att pudra lite kanel på kaffepulvret innan man trycker igång bryggaren. 

Det blir lite mer "christmassy" och doften är himmelsk, ska skutta iväg och brygga lite så att jag orkar med resten av dagen =)

(Jag tänkte vattenfasta idag men det blev vätskefasta tydligen - J a g  m å s t e  h a  m i t t  k a f f e!)




Blå himmel, sol och hemlängtan.

Det har varit strålande sol hela dagen och jag har inte varit ute en sekund. Sambon jobbar hela dagen och jag kände ett stort sug efter att åka längdskidor men detta kan tyvärr inte utföras utan honom. Skulle vara skönt att vara i fjällen, där jag hör hemma och inte i en stad -hemlängtan!

I alla fall så fick jag "fika"besök tidigare, superskönt att nästan alla i ens omgivning INTE involverar sliskiga saker i fika utan menar då KAFFE! Detta uppskattas oerhört men tog ändå fram tilltugg i form av några skivor honungsmelon. Nam nam =)

Just nu förstår jag faktiskt inte hur jag kunde ha så mycket energi tidigare idag då jag just nu känner mig helt utslagen och vet interiktigt hur jag ska lösa detta, dricka mer kaffe, dricka cola zero, koffeintablett elller möjligen kanske äta något? Ååååh, jag vill bara sova just nu då hela dagen ändå är förbi och jag har inte fått känna på naturen. Det har jag inte fått gjort på länge och det äter upp mig, jag är less på stan -Ta mig tillbaka till fjällen <3



Kaffe och bulle

Idag var det en sovmorgon följt av ingen som helst träning eller mat -varför rör jag inte på mig?! Jo jag var i ärlighetens namn en gnutta bakis -dumt.

Vid kl 16 begav vi oss i alla fall ner till studenternas för att kolla på Sirius. -Ja, jag bor i Uppsala.
I halvlek så var jag dum nog att gå in i VIP-tältet för kaffet som är gratis för folk med vip-biljetter, det som är så dumt är att precis brevid kaffet så står det alltid ett berg med bullar -som också är gratis! Jag hade inte ätit någt och efter lite tjat från sambon så går jag med på att äta en då argumentet var "du kommer att svimma och det är antagligen inte så skönt att anda på betongen vi står och hejar på". Inte nog med det, den var torr men till min förvåning så dansade den en liten dans på min tunga. Antar att min kropp skrek efter något att tuffa vidare på...





Matchen slutade 4-4, det suger! 
Jag har inte tränat alls idag, det suger!
Jag har fått i mig 900 kcal idag, det suger!
Jag kommer få i mig mer innan jag sover, det suger mest!

Imorgon är det söndag, DET ÄR SUPER! Ny dag, nya tag!

Kycklingtacos

Det är galet gott och ett trevligt fredagsmys med den du tycker om =)

Det är ett stort pluss att kycklingfiléer inte innehåller så överdrivet mycket kcal =)
Till detta blev det kolsyrat vatten med en apelsinskiva i, som man har kvar i flera omgångar och får en frisk smak av apelsin också -BÄTTRE ÄN LÄSK!!!!!!

Det blev "på spåret" och jag blev hungrig igen under programet men min sambo utbrast "hur kan du vara hungrig igen efter en tupplur på 10min!?!?!" 
Detta ledde till att jag nästan ville gråta då jag faktiskt var hungrig och kände mig hur hemsk och äcklig som helst då då det var uppenbart FEL att vara hungrig. Detta var oerhört konstigt då han klagat halva dagen på att jag äter nästan ingenting och tränar för ofta -MAKE UP YOUR MIND!

Det slutade med att jag joggade i 15 min (jag vet, det är inte länge alls med fick tänka och tänka klart i alla fall), istället för att äta mer.

För övrigt så skulle vi inte dricka öl/vin ikväll men vid 02 så tog han änså fram flaskan och sa att han hade varit så sugen och jag hade kännt samma sak -HELA kvällen. Detta slutde med att vi började gnabba om det förflutna -Det är inte ljust och nu ligger jag i sängen och mår piss. Hoppasatt lite serie uppmuntrar mig.

Hoppas att er fredag var betydligt trevligare, dock så var jag rätt duktig på "på spåret" och det var ändå lite mys men jag orkar inte att det förflutna ska bidra till allt detta om och om igen.


En fantastisk torsdag!

Tog propavan igår, den absolut sista jag hade, och det kändes att jag inte har tagit dem på flera månader -Zzzz


Detta resulterade i att jag sov sent meeeen vad gör det när man ändå är ledig och fått lite lite sömn i veckor.
Jag känner mig peppad, inspererad och faktiskt full av liv idag! Det känns som att jag är på rätt väg i allt detta simmande i fett.
Jag har vägt mer än någonsin och jag hatar mig själv för att jag låtit det gått så långt för det är arbete att få bort så mycket. MEN jag håller koll på maten och försöker träna så ofta jag kan/orkar och i tisdags hamnade jag på -16kcal.

Igår blev det en middag med mer än sallad och tonfisk så slutsumman hamnade på +400kcal och det kändes som att jag åt hela jävla dagen och tränade asdåligt och brände bara 210kcal men det känns bra ändå =)
Idag är inte dagen som stordåd kommer att hända, jag kommer inte fixa hela lägenheten, antagligen kommer jag inte göra klar en av alla skoluppgifter jag har, jag kommer inte jogga 4mil eller fasta hela dagen heller men det känns som att det gör inget, jag befinner mig i harmoni - nice =)




Hej min saknade vän. . .

Det är helt otroligt vad en magsjukeperiod kan göra... Innan så blev jag tokig som ett bii om jag inte fick mat när jag var hungrig, allt detta efter att behandlingsfolket tryckt i mig mat på bestämda tider, och att jag typ svimmar utan mat. Nu, efter två hemska dagar av magsjuka i helgen, är kroppen åter igen van vid ingen mat -snart ett år senare.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta men visst känns det skönt, känslan att känna sig tom är ändå underbart nu när jag inte blir på så dåligt humör. Det har varit så sjukt jobbigt att vära fylld och sedan helt plötsligt blivit galet hungrig och världen går under om hungern inte stillas.
Hej hunger, sköna hunger -DIG har jag saknat!

Back again!

Jag slutade för många månader sedan för att jag skulle försöka bli frisk och visst, jag mådde "bättre" ett tag men åg hur jag gick upp av att försöka äta 6ggr/dag -Hur bra mår man då egentligen?!
Jag slutade tids nog på behandlingen, skulle även flytta, för jag kände att det pressade mig mer att må dåligt än något just då och mådde bättre efter avslutandet + att jag inte höll på med tramset mer under många månader.
Jag MÅSTE erkänna att jag saknar det lite men jag saknar då inte ångesten och svimningarna!!! Jag mår dock skit över en annan sak och ska göra det klassiska nyårslöftet =)
Jag ska göra en operation -OPERATION 40! Det är så att jag ska under 40 dagar göra ALLT i min kraft för att gå ner i vikt OCH MÅ BRA! Jag ska äta nyttigt och träna, har faktiskt fått en crosstrainer som räddning nu under vinterhalvåret =) Jag får bara hoppas att jag kommer in i vanor under dessa 40 dagar så att allt bara fullar på så att säga.
Det är inte nyttigt attha ångest över något men just nu känner jag att jag har hellre ångest över att jag inte vill äta det lilla jag ska äta och kanske går mot "snyggare" tider än at ha ångest över at jag ser ut som en flodhäst!

Vikten går ner!

Hur dålig har jag inte varit i veckan?!
Jag har ätit skräpmat och inte tränat... 
...och jag som var så peppad inför tävlingen meeeeen jag har gått ner i vikt ändå.



67kg--->65,9kg





Och på måndag blir det gymkort så hoppas att det går bra nästa vecka.... *hoppas*


Rubrik

Asså jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Det är strålande sol ute, jag är dötrött då jag inte sov något alls inatt, ligger i soffan och mår tokilla, på bordet bredvid står det som är kvar av naturgodiset och muffade i mig igår -urk!

Ögonlocken är sjukt tunga och jag som har planerat en så bra städdag idag!
Detta får vi se hur mycket jag orkar stöka bort då jag tvivlar på att det blir något matintag idag -mår illa av mig själv, men möjligtvis en fazercrisp och citronvatten skulle komma tillpass i städet.


Solen skiner idag (till skillnad från igår då det snöade *urk*) och det får mig att tänka på sommaren, hur härligt är det inte att få ta av sig lite kläder?! DET ÄR ETT HELVETE OM MAN INTE ÄR SMAL!
MEN jag har inte tänkt vara flodhäst i sommar, kommer inte hinna bli SMAL men i alla fall inte såhär äckelipäckeli...
GIVEL ME SOME SUNSHINE!





Jag får liksom ingen ordning...

Jag kan inte förstå varför jag inte kan få någon ordning på mitt liv. Det är verkligen så som L.W sjunger att det är fan antingen så bra eller så är det förfärligt. Jag känner inte av något mellanting alls. 


Jag sliter mig själv i stycken då jag verkligen försöker följa det som de säger på länsenheten och försöka bli frisk men jag kan inte släppa alla tankar på det jag äter, att jag måste väga/mäta maten så att jag kan iaf i huvudet räkna ut hur många kalorier jag får i mig. Jag kan "må bra" ena sekunden och faktiskt säga OKEJ till pizza och direkt efter jag fått i mig en del känner hur en dragningskraft som är oerhört stark vill dra in mig på toaletten och få upp allt. Jag väljer då att sitta kvar och verkligen försöka och till och med titta sorgset på min pojkvän och säga "vad som än händer så låt mig  inte göra det". Istället för att spy upp fettbomben öser jag i mig piller för att försöka få bort så mycket som möjligt och sedan må dåligt och gråter mig nästan till sömn.

Nästa vecka kommer träningskortet på plats hoppas jag och hoppas att allt blir bättre då, hela livet blir alltid bättre när jag tränar 4-5ggr/vecka. Jag måste erkänna att kontrollen över intaget har jag svårt att se kommer kunna försvinna och att risken för att övergå i ortorexi i processen till att bli frisk är mer än övervägande.

Jag fick lite panik igår när jag insåg att jag tackat ja till en resa till Idre vecka 14... Shit, mitt knä är trasigt men ska åka ändå vilket jag kan bryta lårbenet på om jag inte passar mig men det är så oerhört skönt att bara fara ner för backarna och känna....    ...lycka.
Dock så är det massa nytt folk då jag bara känner min pojkvän och hans astrevliga kompis, detta innebär att det är 9st okända personer som jag ska försöka äta och dricka inför. Det är jobbigare än vad en vanlig människa kan förstå, detta innebär ett minimalt intag av mat och om jag ska dricka får det bli "skinnybitch". Jag skulle dock helst bara ta piller då jag klarar mig från kalorier men risken att jag skulle känna mig lockad av även dryck i festsällskap är för stort och blanda tänker jag inte göra.
Men jag måste iaf både träna arslet av mig och sola en del om jag ska våga mig med dessa människor för såhär kan jag inte visa mig för folk, det är därför jag aldrig följer med mina kompisar ut o festar längre -det känner jag mig för äcklig för.


Nä, en powerking, citronvatten, 1,25dl lättfil och 0,75dl müsli på det här så kanske jag kan bege mig ut och jobba en-två timmar.

Blå himmel, solsken och hela världen ler.

Wihu! Nu är stygnen äntligen borta och jag är nästan helt läkt vilket betyder att jag kan börja träna igen! :D

Det firade jag med att göra övningar 1h imorse så att jag trodde att jag skulle svimma, hej och hå! Men ack så skönt det kan vara ibland =)

Jag har varit van med ett lätt skönt liv och sovit rätt länge nu de senaste veckorna pga operationen, sovit asmycket. Idag så totalvände jag och köev upp 07.30. Helt förvirrad nästan och jag är nu toktrött att jag nästan spyr. Jag ska egentligen kliva upp 06-06.30 där någonsans men tänkte att såhär första omvändningsdagen ska vi inte ta i helt från tårna tycker jag speciellt när jag somnade klockan 03.

Full rulle! Jag ska vara här, där upp och ner på samma gång och noll energi samtidigt som jag inte vill få i mig för mycket mat då jag vill gå ner i vikt och då får jag dåligt samvete då jag ska försöka hålla matdagboken och äta 6ggr/dag. Vill verkligen försöka att fixa och ta behandingen på allvar men kom igen, 6 fucking ggr/dag -kommer aldrig att funka! Herre gud!
Nej, nu måste jag halsa i mig en powerking innan jag kolapsar som jag gjorde tidigare idag efter en viss aktivitet men som tur så blev jag väckt av en gullig en! =)


Jag skänker en liten springlåt till er denna soliga dag så ut och spriiiing med er!



Tävlingspepp med fullt stöd :D

Igår började påsktävlingen som pågår till den 19 april! Är så jävla pepp och känner att det kommer gå så jävla bra! Jag vet att när jag väl sätter igång så kan det ändå gå rätt snabbt och hoppas att jag lyckas hållla mig i skinnet nu så att jag lyckas och fortsätter så! Vi ska alla bli smalare och finare! =D
Tävlingen finns hos forana och utmaning 1 är det la bara börja med idag och göra 200 situps/dag mån-fred och promenaden, ja 60min är ju INGENTING så det är ju bara traska på som vanligt :P

Jag har även fullt stöd från min pojkvän vilket jag är överlycklig för! :D Han kanske känner att han inte har så mycket val sen i fredags. Han har i alla fall bett om ursäkt för allt så nu får han chansen att ändra på sig, även så jag så ingetbrake up nu! Jag älskar honom för mycket för det <3 Men han är en av få som vet om att jag har ÄS UNS och det är självklart jobbigt för honom men hsn stöttar mig mer än någonsin med allt nu. Han blev TOKIG när jag berättade om tävlingen, som jag faktiskt gick med i ren vrede för att göra honom upprörd -inget jag ångrar dock!!!


Sova, träna, jobba, plugga, gosa med kärlek, mat så jag lever, sova, träna... osv osv... 


Mår bra idag, åt en normal frukost faktikst... och nu när pojken kommer upp igen så blir det att försöka äta 6ggr/dagen, har det ändå som läxa från länsenheten men det har inte gått så bra. Ska jag klara av det  så måste jag äta pyttelite varje gång, annars går det inte...


Det här ska gå, jag ska bli smal, måå bra, försöka bli friskare, mer älskad och hela världen ska le mot mig!

Ångest på bio

Jag var ju på länsenheten igår och jag kände mig jättesvag igår. Skrev att jag trodde att jag skulle gråta när jag kom hem men det gjorde jag inte utan somnade i pojkvännens famn, underbart. Jag kunde nämligen inte sova natten till igår så jag spenderade den med att titta på världens underbaraste som låg och sov så sött bredvid mig, höll om mig, nuffade i sömnen och blev lite pussad på av mig -kunde inte hålla mig!!! :D
I vilket fall så grät jag inte när jag kom hem för vi skulle sen iväg på bio klockan 18 och innan de hämta ut biljetter till en annan gratis bio som går på tisdag så gick vid 16.30. Vi hann alltså inte äta någon middag innan och jag hade bara druckit en kopp te på hela dagen och jag kan faktiskt bli jävligt grinig och bråkig när jag inte fått någon mat. Jag gillar  som sagt hungerkänslan, hatar illamående men ibland är kroppen tömd på energi och i dessa läkande tider måste jag ha mat för humör svängningarna blir jobbiga annars. Jag var hur grinig som helst innan bion och pojken tjatade på mig något in på bion och det blev en "liten" snacks. Den är inte alls liten, den är hur stor som helst och den "stora" vet jag inte någon som skulle klara som har BMI under 30.
Jag satt där under reklamen och tittade ner på vad jag var tvungen att äta för att få i mig något och få någon bukt med humöret. Jag vet hur jag funkar och visste att jag blir lugnare efter jag ätit ett tag. Tårarna började rinna och jag åt konstant till tårarna. Åt och grät, det var det jag gjorde under reklamen, snacket av biosnubben (kommer alltid in på förhandsvisningarna man går på som guldmedlem) och början av filmen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen då jag hatar att gråta inför folk men jag kunde inte stoppa dem!
Det enda jag tänkte var på det min pojkvän sa när jag frågade för någon dag sedan när jag var lite nere om han trodde att jag kommer att lyckas bli så smal och fin som jag vill bli, hans svar ekar ännu i mig lite skrämmande "Ja, det är klart att du kommer. Det är det enda du lever för ju!"
Det stämmer nästan. Jag menar, hela mitt liv kretsar kring mat och vikt men jag lever mer för vår kärlek än detta men jag kan ha dessa parallellt. Men jag tänkte bara på det han hade sagt och förbannade mig själv att jag satt och åt snacks till middag, samtidigt som jag grät. FAIL!
Jag var ju på länsenheten igår och jag kände mig jättesvag igår. Skrev att jag trodde att jag skulle gråta när jag kom hem men det gjorde jag inte utan somnade i pojkvännens famn, underbart. Jag kunde nämligen inte sova natten till igår så jag spenderade den med att titta på världens underbaraste som låg och sov så sött bredvid mig, höll om mig, nuffade i sömnen och blev lite pussad på av mig -kunde inte hålla mig!!! :D

I vilket fall så grät jag inte när jag kom hem för vi skulle sen iväg på bio klockan 18 och innan de hämta ut biljetter till en annan gratis bio som går på tisdag så gick hemifrån vid 16.30. Vi hann alltså inte äta någon middag innan och jag hade bara druckit en kopp te på hela dagen och jag kan faktiskt bli jävligt grinig och bråkig när jag inte fått någon mat. Jag gillar  som sagt hungerkänslan, hatar illamående men ibland är kroppen tömd på energi och i dessa läkande tider måste jag ha mat för humör svängningarna blir för jobbiga annars. Jag var hur grinig som helst innan bion och pojken tjatade på mig att köpa med något in till filmen och det blev en "liten" snacks. Den är inte alls liten, den är hur stor som helst och den "stora" vet jag inte någon som skulle klara som har BMI under 30.

Jag satt där under reklamen och tittade ner på vad jag var tvungen att äta för att få i mig något och få någon bukt med humöret. Jag vet hur jag funkar och visste att jag blir lugnare efter jag ätit ett tag. Tårarna började rinna och jag åt konstant till tårarna. Åt och grät, det var det jag gjorde under reklamen, snacket av biosnubben (kommer alltid in på förhandsvisningarna man får gå på som guldmedlem) och början av filmen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen då jag hatar att gråta inför folk men det gick inte att stoppa!

Det enda jag tänkte var på det min pojkvän sa när jag frågade för någon dag sedan när jag var lite nere om han trodde att jag kommer att lyckas bli så smal och fin som jag vill bli, hans svar ekar ännu i mig lite skrämmande "Ja, det är klart att du kommer. Det är det enda du lever för ju!"
Det stämmer nästan. Jag menar, hela mitt liv kretsar kring mat och vikt men jag lever mer för vår kärlek än detta men jag kan ha dessa parallellt. Men jag tänkte bara på det han hade sagt och förbannade mig själv att jag satt och åt snacks till middag, samtidigt som jag grät. FAIL! 



Mitt liv!

Jag älskar mat och jag hatar den! Jag hatar att må illa men älskar hungerkänslan, HATAR att vara mätt då jag känner mig tjock som en ko. Jag älskar känslan att spy, men jag hatar när ångesten efter ett tag hinner ikapp att jag borde inte gjort det eller inte ätit så mycket från första början. Jag blir ett monster om jag inte får mat när jag bestämt mig för att äta och jag hatar när folk ska pracka på mig mat, jag hatar när min pojkvän inte frågar om jag vill ha mat då han ser att jag inte vill men känner mig ändå bortglömd och jag hatar när han ska tjata i mig mat också!


Jag vill bli frisk men jag vill bli smal först (vill bli det först pga att det kan ta så lång tid att bli frisk, bara därför). Jag tror inte att jag kommer att sluta helt även om jag blir friskförklarad, jag tror att även om jag slipper ångesten, paniken och de mesta av tvångstankarna så kommer jag nog rymma lite till denna "trygghet" jag skapat kring mig själv i snart 8 år. Av rutin och en liten flykt in i mig själv för jag kan inte riktigt se mitt liv utan det här men jag hoppas att jag kan slippa det mesta, bli "nykter" ätstörd?


Som sagt; det här är mitt liv, min trygghet, min egna tillvaro jag har byggt upp, min himmel och mitt helvete.
-Det är turbulent att tänka tanken att ändra på det!


Ingen ork

Jag trodde att efter operationen så skulle jag antagligen vara klistrad vid datorn då jag inte kan göra så mycket annat men OJ VAD TRÖTT JAG ÄR!

Jag är verkligen toktrött och det är dels pga operationssåret, som för övrigt vägrar sluta blöda *suck*, och dels för tabletterna Tradolan. Vilket jävla pack de är! Men jag vill inte ha ont så jag tar dem ändå men man blir snurrig av dem så klart att man blir trött då liksom?!

Men hur mycket ska man äta efter en operation egentligen?! Jag förstår och vet sedan alla tidigare att man ska äta bra så att kroppen orkar läka men jag har ingen ork alls, vill inte ens tänka på mat och då är det inte ÄS som snackar utan jag som utslagen människa. Dock så va jag tvungen att få i mig mat igår då jag bara åt frukost dagen innan men hamnade i lite hets tyvärr och mådde skit efter det MEN för att kroppen ska läka tvingade jag mig kvar i sängen och gick inte och spydde upp det. Mådde dock skit då också men kroppen fick iaf energi att jobba med.

Var hos kuratorn idag, min "vanliga" kurator och inte den på länsenheten för ÄS som för övrigt inte är kurator utan sjuksköterska. Vi diskuterade bland annat om behandlingen och tankarna kring det. Jag vet att jag innerst inne vill bli frisk, jag vill inte ha alla dessa jobbiga känslor med ångest och känna panik om jag ätit för mycket och inte kan spy av olika anledningar. Men jag är sjuk och det är klart att jag alltid hinner tänka tanken på hur trygg jag är i det här också. Detta är mitt liv och jag har tagit beslut om att ändra på det, borde jag inte få ha kluvna tankar och ändå kunna bli frisk!?



Minus på vågen!

Jag har lyckats gått ner 1kg denna vecka men känner ingen överdriven glädje för det. Jag väger ändå 20kg från min målvikt och jag kan inte röra på mig pga operationen -vilket suger!
Hur ska jag kunna gå ner om jag inte kan röra på mig?!?
Och jag vill gå ner mer tills nästa möte på länsenheten för ÄS, där min kontaktperson är jättesmal -undrar om hon har haft problem förrut? Vågar man fråga sånt?

- 3cm på 6 dagar!

Jag vet inte riktigt vad det är jag har gjort men jag har iaf förlorat 3cm runt midjan på 6 dagar! :D

Jag äger faktiskt ingen våg av min egen vilja då jag vet att jag bara mår sämre då men ska kanske köpa en nu ändå så att jag kan ta reda på om jag går ner något eller ej. Men har iaf tagit Alli hela veckan och ätit mellan 500 och 1000 kcal /dag... Vilket jag gör i vanliga fall också, om vi bortser från operationsdagen då jag muffade mcdoken och godis efter då jag hade ett enormt sug då -men jag fick.


Kan även förmedla att tabletterna tradolan borde förbjudas för all framtid för shit vad dåligt man mår av dem!
Och läkaren skrev ut 200st åt mig! OMG, jag kommer ta och slänga dem på apotekspersonalen nästa vecka och hoppas att jag aldrig mer stöter på dem igen. Får klara mig på alvedon och ipren istället för såhär kan man ju inte gå och må.


Nej, nu ska jag tjata med sambon till IKEA och köpa lite ljus och så för att göra det mysigt här hemma, någon belöning måste jag få för mina förlorade 3cm =)

Nyopererad!

Igår var det operationedags och jag var totalt orolig att noll kompetens skulle finnas i dessa cykelreperatörer men han tycks ha gjort sitt jobb OK ändå! =)

Jag brukar inte tycka om att prata om min sjukdom men wtf, ingen vet ju ändå vet jag är här så:P
Det är i alla fall en pilonidalcysta jag har haft problem med och opererat denna/dessa två gånger tidigare så det var alltså trejde gången nu *håll tummarna*! Det är alltså något som uppkommer om hår växer innåt istället för utåt som de ska ochbildar gångar och infektioner, detta beläget mellan skinkorna. Det ställer alltså till med massa problem med sittande och andra saker!
Nu är det i alla fall opererat igen och nu ligger jag här i sängen med alvedon, ipren, heracillin, targiniq och tradolan så jag hoppas att det ska försvinna nu och för alltid. De sydde igen vilket betyder att läkningstiden ligger på 2-3 veckor istället för 6-8 veckor vilket då betyder att jag kan röra på mig mer vilket kan leda till minskad vikt =) WIHUUU!

Jag har inte heller haft så ont som jag har haft vid någon av de andra operationerna så jag kan redan röra på mig mer än väntat=)

Dock har jag muffat i mig chips och godis idag då jag inte pallat fixat något annat alls. usch. Men det skiter jag i för jag får, idag får jag. Ska snart fixa lite köttfärsås bara för att jag behöver mat också!

Nu kom sambon hem så måste sluta, tjing tjong

Dagen innan dagen som kommer göra mig fet!

Jag ligger nu i sängen och känner hur middagen fortfarande värker i magen! Det blev dock 1000 gånger bättre efter ett toabesök då jag tog ducolax tidigare idag, måste ju tänka på operationen imorgon -eller?
Korn bara sväller i magen och just nu mår jag sjukt illa, speciellt när pojkvännen sitter i soffan och trycker i sig chips för allt vad livet ar, och han går ALDRIG upp ett gram! Hur jävla orättvist får det vara egentligen?!?!?!


Måste snart hoppa in i duschen och duscha med bakteriedödande medel likaså imorgon inför operationen, är en gnutta nervös!
Jag har gjort denna operation flera gånger förrut men de tar ju bort hela tiden och troppen fattar ju inget annat än att fett kan växa tillbaka så jag vet inte hur det kommer bli den här gången -blir jag ett mongo? Men om de opererar bort något så försvinner de ju från vikten, eller hur? Men det är inte det jag vill, jag vill vara hel, frisk, smal och må bra -inte behöva opereras och må dåligt!


Jag för för övrigt matdagbok varje dag, funderar på att ge den till min kontakt på länsenheten för ÄS så att hon faktiskt kan se hur det ser ut. Jag märkte att när jag var där och hon frågade mig hur det såg ut så lät det skitbra men jag visste att det inte alls stämde alla dagar, knappt alls. Då ställer jag mig även frågan varför hon ska veta? Jo, för att jag vill bli frisk!
Men jag vill inte alltid det, kliven och nerträskad i min egen gyttja och det kan vara rätt bekvämt och tryggt här ibland ändå. 

Hur håller man en kost när man är sängliggande så att kroppen läker och man gärna ska gå ner i vikt samtidigt? Eller i alla fall inte gå upp något i vikt?   USCH, jag kommer bli fetare av detta och det är så jobbigt att få en sådan nergång nu! Jag behöver framgång snart!

Erkännande i patientkassan

Hon i patientkassan förde in de besöken som inte var registrerade under januari och februari åt mig idag, mycket snällt av henne.
Men när hon då kom med frågan vad det var som kostade 100kr/gång kände jag klumpen i magen, den obehagliga klumpen som skulle till och sätta sig över bröstet innan jag kom hem och trycka sönder mig.

Vad skulle jag säga? Hon måste ju veta om det är besök som högkostnadskortet täcker!

Jag var tvungen att säga det två gånger då hon inte hörde. "det är hos länsenheten för ätstörningar..." 
Den blick hon gav mig och hur ledsen hon såg ut bara skar i mig men hennes kommentar skulle jag kunna leva utan "Nämen oj då, jaha så illa" kläckte hon ur sig med en sorgsen röst. 

Det tog emot och jag kunde inte se på henne igen, undvek med blicken. 

Så som jag förmodade så smög sig klumpen upp och det var kört, jag fick hålla stolen sällskap tills jag inte orkade längre. 


Kontrollen är tappad även idag, när ska jag kunna kontrollera mig själv igen?!


Har bokat in tröstshopping nu en sväng, det kanske hjälper -iaf för stunden.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0