EDNOS

Jag var ju på länsenheten igår och jag kände mig jättesvag igår. Skrev att jag trodde att jag skulle gråta när jag kom hem men det gjorde jag inte utan somnade i pojkvännens famn, underbart. Jag kunde nämligen inte sova natten till igår så jag spenderade den med att titta på världens underbaraste som låg och sov så sött bredvid mig, höll om mig, nuffade i sömnen och blev lite pussad på av mig -kunde inte hålla mig!!! :D

I vilket fall så grät jag inte när jag kom hem för vi skulle sen iväg på bio klockan 18 och innan de hämta ut biljetter till en annan gratis bio som går på tisdag så gick vid 16.30. Vi hann alltså inte äta någon middag innan och jag hade bara druckit en kopp te på hela dagen och jag kan faktiskt bli jävligt grinig och bråkig när jag inte fått någon mat. Jag gillar  som sagt hungerkänslan, hatar illamående men ibland är kroppen tömd på energi och i dessa läkande tider måste jag ha mat för humör svängningarna blir jobbiga annars. Jag var hur grinig som helst innan bion och pojken tjatade på mig något in på bion och det blev en "liten" snacks. Den är inte alls liten, den är hur stor som helst och den "stora" vet jag inte någon som skulle klara som har BMI under 30.

Jag satt där under reklamen och tittade ner på vad jag var tvungen att äta för att få i mig något och få någon bukt med humöret. Jag vet hur jag funkar och visste att jag blir lugnare efter jag ätit ett tag. Tårarna började rinna och jag åt konstant till tårarna. Åt och grät, det var det jag gjorde under reklamen, snacket av biosnubben (kommer alltid in på förhandsvisningarna man går på som guldmedlem) och början av filmen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen då jag hatar att gråta inför folk men jag kunde inte stoppa dem!

Det enda jag tänkte var på det min pojkvän sa när jag frågade för någon dag sedan när jag var lite nere om han trodde att jag kommer att lyckas bli så smal och fin som jag vill bli, hans svar ekar ännu i mig lite skrämmande "Ja, det är klart att du kommer. Det är det enda du lever för ju!"

Det stämmer nästan. Jag menar, hela mitt liv kretsar kring mat och vikt men jag lever mer för vår kärlek än detta men jag kan ha dessa parallellt. Men jag tänkte bara på det han hade sagt och förbannade mig själv att jag satt och åt snacks till middag, samtidigt som jag grät. FAIL!

Jag var ju på länsenheten igår och jag kände mig jättesvag igår. Skrev att jag trodde att jag skulle gråta när jag kom hem men det gjorde jag inte utan somnade i pojkvännens famn, underbart. Jag kunde nämligen inte sova natten till igår så jag spenderade den med att titta på världens underbaraste som låg och sov så sött bredvid mig, höll om mig, nuffade i sömnen och blev lite pussad på av mig -kunde inte hålla mig!!! :D

I vilket fall så grät jag inte när jag kom hem för vi skulle sen iväg på bio klockan 18 och innan de hämta ut biljetter till en annan gratis bio som går på tisdag så gick hemifrån vid 16.30. Vi hann alltså inte äta någon middag innan och jag hade bara druckit en kopp te på hela dagen och jag kan faktiskt bli jävligt grinig och bråkig när jag inte fått någon mat. Jag gillar  som sagt hungerkänslan, hatar illamående men ibland är kroppen tömd på energi och i dessa läkande tider måste jag ha mat för humör svängningarna blir för jobbiga annars. Jag var hur grinig som helst innan bion och pojken tjatade på mig att köpa med något in till filmen och det blev en "liten" snacks. Den är inte alls liten, den är hur stor som helst och den "stora" vet jag inte någon som skulle klara som har BMI under 30.

Jag satt där under reklamen och tittade ner på vad jag var tvungen att äta för att få i mig något och få någon bukt med humöret. Jag vet hur jag funkar och visste att jag blir lugnare efter jag ätit ett tag. Tårarna började rinna och jag åt konstant till tårarna. Åt och grät, det var det jag gjorde under reklamen, snacket av biosnubben (kommer alltid in på förhandsvisningarna man får gå på som guldmedlem) och början av filmen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen då jag hatar att gråta inför folk men det gick inte att stoppa!

Det enda jag tänkte var på det min pojkvän sa när jag frågade för någon dag sedan när jag var lite nere om han trodde att jag kommer att lyckas bli så smal och fin som jag vill bli, hans svar ekar ännu i mig lite skrämmande "Ja, det är klart att du kommer. Det är det enda du lever för ju!"

Det stämmer nästan. Jag menar, hela mitt liv kretsar kring mat och vikt men jag lever mer för vår kärlek än detta men jag kan ha dessa parallellt. Men jag tänkte bara på det han hade sagt och förbannade mig själv att jag satt och åt snacks till middag, samtidigt som jag grät. FAIL!