EDNOS

Jag älskar mat och jag hatar den! Jag hatar att må illa men älskar hungerkänslan, HATAR att vara mätt då jag känner mig tjock som en ko. Jag älskar känslan att spy, men jag hatar när ångesten efter ett tag hinner ikapp att jag borde inte gjort det eller inte ätit så mycket från första början. Jag blir ett monster om jag inte får mat när jag bestämt mig för att äta och jag hatar när folk ska pracka på mig mat, jag hatar när min pojkvän inte frågar om jag vill ha mat då han ser att jag inte vill men känner mig ändå bortglömd och jag hatar när han ska tjata i mig mat också!

Jag vill bli frisk men jag vill bli smal först (vill bli det först pga att det kan ta så lång tid att bli frisk, bara därför). Jag tror inte att jag kommer att sluta helt även om jag blir friskförklarad, jag tror att även om jag slipper ångesten, paniken och de mesta av tvångstankarna så kommer jag nog rymma lite till denna "trygghet" jag skapat kring mig själv i snart 8 år. Av rutin och en liten flykt in i mig själv för jag kan inte riktigt se mitt liv utan det här men jag hoppas att jag kan slippa det mesta, bli "nykter" ätstörd?