Tjocka människor på sjukhus
Att folk kommer ur form om de blir sjuka kan jag faktiskt förstå! Medciner, smärta och sjukdomar av alla dess slag kan ställa till det -jag vet! Men idag när jag satt i väntrummet (kom för övrig försent då jag försov mig) på sjukhuset så satt det där två tjocka/feta kvinnor i sen 30 och medel 40års åldern och jag satte mig så långt ifrån dem jag kunde. Detta inte för storleken på damerna utan för att rummet var stort och jag brukar inte vilja kommunicera när jag ska in och träffa läkare men jag uppskattar inte fett alls, inte på mig själv eller andra.
Då jag bara satt där så kunde jag sitta och lyssna på deras konversation och kände mig faktiskt äcklad! De kände inte varandra sedan tidigare och jag tror att båda var där just för deras fetma, i alla fall en utav dem var det så som jag kunde urtyda från deras ord som de utbytte. Det som förvånade och äcklade mig var att när den ena kommenterade att hon hade gått NER till 79kg och inte trivdes för att hon så SJUKLIG ut samt att dagens mått inte var mätbart mot verkligheten. Jag menar, hon var inte lång (kanske max 170) och hade gått ner till 79kg och såg sjuklig ut så kanske man behöver skaffa glasögon. Hon hade ju uppenbarligen gått upp dessa kg igen och kände att lite måste bort i alla fall (DUKTIG TÄNKT, eehh?).
Dock är alla olika och jag kan köpa det men jag hoppas att dessa tankar inte förs vidare till möjliga barn till denna människa för det ska inte vara en ursäkt att vara tjock för att man har "kraftig benstomme", som jag fick höra när jag var ung. BULLSHIT!
Den andra kvinnan som uppenbarligen var där för sin vikt sa något som jag kände var rätt sorgligt ändå. Hon sa att det var längesen hon var smal, i tonåren (detta var den i 40års åldern) men att hon itne var vidare smal då heller för att hon hade alltid varit mullig/tjock som barn. Man hörde i hennes röst hur det nästan skar sig och jag kände faktiskt med henne, det kan inte vara lätt. Hon skulle antagligen in och prata om magoperation och det tycker jag är något som är en bra lösning om man är såpass överviktig att man inte kan/vill gå ner dem själv, att man har släppt lös på hämningarna i för många år och bara sett hur det lagrats på kroppen (för mig ofärståligt även om jag kan låta det vara så i en månad eller två för att sedan få panik på mig själv).
Jag vet att jag har ett problem med att jag är rädd för fett, och inte bara på mig själv, men det behandlas och det SKA bli bra!
Mer thin åt folket!
Sov dåligt 2 h imorse och svimmade på det när jag stressade upp för läkarbesöket. Jag hatar att svimma men glad att jag har börjat lära mig att sätta mig ner i duschen när det börjar snurra.
Idag är koffeintabletter min räddning! Bönsallad och stjälkselleri får blir maten idag då jag mådde så dåligt igår, eller ingenting alls. Kanske kan få pojken att komma lite senare ikväll då att jag hinner "äta" innan.
Kommentarer
Trackback
