Ångest.
Idag har varit en blandad dag, bra och dåliga känslor och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Sov för länge idag och kände att dagen bara försvann utan att jag fattade varför, jag åt lunch med sambon -för mycket!, jag känner mig ensam och mina vänner glider ur händerna på mig. Hur har jag lyckats ställa till det såhär!? Varför flyttade jag ifrån dem? Var det värt det att flytta till pojkvännen även om jag visste någonstans att detta skulle hända?? Antagligen så är det värt det då den stad jag levde i bara var fylld med hemska minnen och gjorde att jag mådde dåligt på ett annat plan men fan, saknar den närheten med vännerna -det kan jag inte förneka.
Jag har haft ont i magen också, riktigt fysiskt ont och toppar det med oroskänslor och ånget *tummen upp*. Jag har även lovar sambon att göra kycklingwok även om jag inte har någon lust, försökte komma undan med att göra tonfisksallad med icke! Jag pratar rätt öppet om när jag får ångest och han vet i princip allt så han försöker få i mig mat när han kan, det är la på sitt sätt gulligt men han ska inte komma och säga så myket när han själv bara är skinn och ben och äter nästan aldrig.
Nu måste jag fortsätta städa köket och diska innan jag slänger ihop den där jävla middagen. -hipp hurra vad jag hatar denna dag.
Sov för länge idag och kände att dagen bara försvann utan att jag fattade varför, jag åt lunch med sambon -för mycket!, jag känner mig ensam och mina vänner glider ur händerna på mig. Hur har jag lyckats ställa till det såhär!? Varför flyttade jag ifrån dem? Var det värt det att flytta till pojkvännen även om jag visste någonstans att detta skulle hända?? Antagligen så är det värt det då den stad jag levde i bara var fylld med hemska minnen och gjorde att jag mådde dåligt på ett annat plan men fan, saknar den närheten med vännerna -det kan jag inte förneka.
Jag har haft ont i magen också, riktigt fysiskt ont och toppar det med oroskänslor och ånget *tummen upp*. Jag har även lovar sambon att göra kycklingwok även om jag inte har någon lust, försökte komma undan med att göra tonfisksallad med icke! Jag pratar rätt öppet om när jag får ångest och han vet i princip allt så han försöker få i mig mat när han kan, det är la på sitt sätt gulligt men han ska inte komma och säga så myket när han själv bara är skinn och ben och äter nästan aldrig.
Nu måste jag fortsätta städa köket och diska innan jag slänger ihop den där jävla middagen. -hipp hurra vad jag hatar denna dag.
Kommentarer
Trackback