Tårar...


Ensamhet, total ensamhet känner jag inom mig. Ingen förstår och ingen bryr sig längre.
Det är så att det är OK att må dåligt/ha problem ett tag sedan slutar folk bry sig och tycker bara att man är jobbig och insnöad, det är då man förlorar vänner och glider ifrån familj. Skoj? nej, det är fruktansvärt och jag försöker vara stark men just nu känner jag att ensamheten äter upp mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0